Teaterbussen till Vasa

Den 31 oktober

Det var dags för att resa till Vasa! Vår buss var på sko­lan kloc­kan 15.00 och sen åkte vi iväg. Re­san va­ra­de län­ge, cir­ka 6 tim­mar, men stäm­nin­gen på bus­sen var så häf­tig att vi inte märk­te hur ot­ro­ligt mån­ga tim­mar vi sat­te där. Och yt­ter­li­ga­re tit­ta­de vi på Mu­min­da­len på bus­sen så ti­den bara flög för­bi!  Vi hade pau­ser förstås så vi hade en möj­lig­het för att köpa nå­got gott. Cir­ka kloc­kan 9 an­län­de vi till Vasa och läm­na­de vårt ba­ga­ge på ho­tel­let. Ef­ter­som kloc­kan var re­dan 9 hade vi ett par tim­mar le­digt och alla kun­de göra nå­got kul. Till exem­pel jag och min vän bara pro­me­ne­ra­de runt sta­den och se­dan gick vi på ho­tel­let. Alla vän­ta­de på mor­gon­da­gen för mu­si­ka­len ver­ka­de vara int­res­sant och ro­lig. (Vil­ket den fak­tiskt var.)

Den 1 november

Fru­kos­ten på ho­tel­let var ot­ro­ligt gott och alla åt jät­te­myc­ket! Max Jans­son från Svens­ka nu kom på be­sök un­der fru­kos­ten och pra­ta­de med någ­ra av ele­ver­na. På mor­go­nen hade vi lite tid igen och kun­de bara ta det lugnt. Det var gans­ka mån­ga som shop­pa­de el­ler gick runt på stan. Det hör­des gans­ka myc­ket svens­ka på ga­tan.

När kloc­kan var 14.00 hade vi en rund­tur i Vasa och vi fick veta myc­ket om Vasa och dess his­to­ria. Rund­tu­rens höjd­punkt var när vi såg Rep­lotb­ron som är den längs­ta bron i Fin­land. Det var också int­res­sant att se de fina ste­nar­na i Vasa hamn som be­rät­tar hur myc­ket lan­det har sti­git un­der de se­nas­te 500 åren. Och en del av vägs­kyl­tar­na var bara på svens­ka då vi åkte ge­nom lands­byg­den.

Sta­den har bra möj­lig­he­ter för fort­sat­ta stu­dier om man vill flyt­ta dit. Det var en över­rask­ning att sta­den är mind­re än Kuo­pio!

Igen hade vi lite tid för att äta el­ler ta en kopp kaf­fe in­nan mu­si­ka­len bör­ja­de. På te­a­tern hade vän­li­ga män­nis­kor ord­nat en rund­tur ba­kom ku­lis­ser för oss alla vil­ket var häf­tigt. Mån­ga sade att det var en över­rask­ning att ans­täll­da på te­a­tern byg­ger ku­lis­ser och syr alla klä­der själ­va. Allt det här be­vi­sar att män­nis­kor som job­bar där är jät­tes­kick­li­ga och rund­tu­ren bara bek­räf­ta­de käns­lan att mu­si­ka­len skul­le vara ett un­der­bart verk. Vi fick också träf­fa någ­ra skå­des­pe­la­re som spe­lar i Figh­ting Star och de be­rät­ta­de oli­ka int­res­san­ta sa­ker om Figh­ting Star och hur­dant det har va­rit för att göra skå­des­pe­let. En skå­des­pe­la­re som jag och mån­ga and­ra minns bäst är Valt­te­ri Kei­nä­nen ef­ter­som han var så mo­dig när han pra­ta­de om skå­des­pe­let på svens­ka fast han inte hade pra­tat så myc­ket svens­ka un­der sitt liv.

Se­dan var det dags för att änt­li­gen tit­ta på Figh­ting Star. Det var and­löst. Alla män­nis­kor som hade va­rit med i Figh­ting Star vi­sa­de oss hur skick­li­ga de är: allt fun­ge­ra­de och jag kan inte säga nå­got då­ligt om Figh­ting Star och jag tror att in­gen kan göra det. Det var helt en­kelt ot­ro­ligt! Valt­te­ri dan­sa­de så jät­teb­ra och roll­för­del­nin­gen var verk­li­gen lyc­kad. Det var en oförg­löm­lig upp­le­vel­se!

Ef­ter fö­res­täll­nin­gen åkte vi hemåt. Re­san kän­des myc­ket läng­re än da­gen före, men det gick. Tröt­ta men lyck­li­ga kom vi till Kuo­pio ca kloc­kan tre på nat­ten.

Vi alla vill bara tac­ka er på SRO och Svens­ka nu ef­ter­som vi hade den här ot­ro­li­ga möj­lig­he­ten att kom­ma och se Figh­ting Star. Att resa kos­tar så myc­ket och den­na möj­lig­het var jät­teb­ra för våra ele­ver som kom­mer från hela Fin­land och ofta mås­te be­ta­la hy­ran och an­nat själ­va. Utan ert stöd skul­le mån­ga inte ha haft möj­lig­he­ten att åka med.

Sii­ri Iso­kään­tä

Maan ko­ho­a­mi­sen merk­ki­ki­vet Vaa­san sa­ta­mas­sa
kuva: Sina Sirk­ka

Raip­pa­luo­don sil­ta
kuva: Sina Sirk­ka